-

Heej! Sjukt längesen jag bloggade. Men känner att jag aldrig har tid.. Har ju hus, barn och Volvo nu! Haha fast ne. Ne men känner att jag kan skriva av mig ibland, och det blir bara massa Deppinlägg haha.

Har egentligen ingenting att skriva, men kan ku skriva att jag fortfarande är nå förjävulskt kär fortfarande, att jag ska till Italien i sommar och att jag mår så jävla bra bara. Livet leker!

Finaste hjärtat!

Jag har tänkt mycket på vad som har hänt under ett år, så om ni inte orkar läsa eller bryr er - men läs inte då.

Det var väl den 20 mars 2010 som allt började. Jag, Amanda och pappa åkte till Valbo en dag och shoppade medan Marie (pappas exfru) gick ut på isen och anglade med hennes mamma. När vi kom tillbaka var Marie inte hemma, tänkte inte så mycket till det men efter ett tag blev man lite fundersam. Så vi frågade vi pappa var hon var och han sa "hon sover hos hennes föräldrar inatt". Dagen efter kom hon inte hem och pappa berättade att hon "skulle sova borta några dagar för att tänka om hon ville ha det här äktenskapet". Det gick några dagar, men hon kom inte tillbaka. Jag och min syster pratade väldigt mycket med pappa om detta, varför hon bodde borta osv. Vi försökte finnas för pappa så mycket som vi kunde. Det några veckor, och Marie kom inte tillbaka. I April under förra året träffade jag och Amanda Marie i Sandviken och åt middag. Vi pratade väldigt mycket om just pappa, och varför hon valt att bo borta. Det gick veckor efter veckor och hon kom aldrig hem. Och pappa mådde väldigt dåligt.
Vid midsommar begärde Marie skiljsmässa.

Lite innan sommaren var det slutet i nian och jag bröt kontakten med min dåvarande bästa vän. Och på grund av det började jag umgås med Ellinor mer. Vi hade ett väldigt bra avlsut på nian, och det fortsatte under sommarlovet. Vi umgicks huuur mycket som helst under sommarlovet, och vi har många fina och roliga minnen med oss i bakhuvudet, men när skolan började gled vi isär och idag hejar vi bara på varandra.
Under sommaren besökte jag även Halkidiki i Grekland. Jag hade haft kontakt med en kille innan som hade hittat mig här på bloggen och skulle åka samma dag som mig. Så vi träffades i Thessaloniki på flygplatsen och hejade lite snabbt. Jag trodde han bodde långt bort från mig på ön, men det var kanske bara 1 mil, men pga mina tankar träffades vi inte. Vi pratade på telefon och msn väldigt mycket när vi kommit hem och jag tyckte han verkade vara en riktig toppenkille. Synd bara att han skulle flytta till Filipstad. Men vi pratade och några veckor senare åkte jag till Stockholm och träffade honom. Vi hade en väldigt bra stund, men det skulle aldrig fungera. Vi har fortfarande kontakt idag och det är jag glad över.

Så vi började leta en lägenhet i Ockelbo ganska direkt efter det. Det gick väldigt dåligt för oss på den fronten, men vi hade bra stämning hemma. Under några månader hade vi byggt upp en relation som vi aldrig haft med varandra. Vi pratade om problem, och öppnade oss själva väldigt mycket - vilket vi aldrig någonsin gjort. I början av augusti ringde vi på en lägenhet i Lingbo, och fick nyckeln dagen efter. Jag och Amanda sov ofta själv i lägenheten i början eftersom pappa sov i Ockelbo, hos Vickis - den nya tjejen. Pappa åt mat med oss, men sedan åkte han iväg till Ockelbo. Nu kände jag hur sårad jag började bli, och jag kände mig "övergiven" på lätt nivå. Jag kunde t.ex. sitta själv hemma på en fredag medan pappa var hos Vickis med hennes barn och Amanda var borta på äventyr. Detta tog väldigt mycket på mig själv. Sen blev det inte bättre av att jag inte trivdes på min skola - Vasaskolan. Så där stod jag i skolan, med tankarna som bara kom och kom. "Ska jag byta skola? Är det värt det? Kommer den nya klassen vara lika bra som min klass?" Men så en dag mötte jag Maria (som gick i NV1C då) och sa "jag ska byta linje" varav hon säger "jaa!! jag har också tänkt på det, vafan gör jag här?". Så vi gick och pratade med SYO:n på skolan och mamma ringde samtal till rektorn på skolan som jag ville gå på - realgymnasiet. Sista dagen på Vasa var så befriande. Jag, Lisa och Maria bytte till samma skola, samma dag. Så på sista dagen lämnade vi böcker till alla lärare, sedan gick vi ut från Vasaskolan med ett leende på läpparna. Fan vad bra det kändes.

När vi bytt skola blev vi inte så bra bemött. Ingen lärare presenterade oss och vi kände oss bortglömda. (Med tanke på de andra nya eleverna som kom då vi sa våra namn samt linje högt i klassen medan vi fick sätta oss i ett klassrum och göra mattetest). Jag vet inte riktigt hur jag kände för REAL i början, men jag saknade min Vasaklass väldigt mycket. Samtidigt som bytet av skolan var jag deppig hemma pga pappa och Vickis. Jag kommer ihåg en dag. Jag hade kommit hem från Stockholm och Vickis var hemma hos oss och jag blev väldigt irriterad eftersom jag hade svårt att acceptera deras förhållande i början. Vi åt mat och jag var väldigt kaxig och uppkäftig mot pappa, Vickis och Amanda. Efter maten gick pappa och V ut med Elvis på promenad, klockan var 7. Jag smsade till pappa "jag lägger mig nu, natti" och han frågade om det var något som var tok, jag sa att jag bara var trött men sanningen var att jag bröt ihop på mitt rum. Samtidigt hade jag smsat mamma om varför jag var ledsen och mamma hade skrivit till pappa att jag var ledsen. När p och V kom in kom pappa in på mitt rum och frågade vad som var fel. Jag berättade precis hur det kändes, men det kändes som att han fortfarande tog V före mig och Amanda (amanda och jag hade ganska mycke samma tankar i början, att det kändes som att pappa "svek" oss). När jag berättat satt vi tysta inne på mitt rum och 10 min gick.. 20 min gick sedan gick han iväg. Till Vickis. Iväg från mig.

Jag reagerade väldigt starkt pga att p och V hade haft en flört tidigare (lite privat), samt att jag fått sån bra relation till pappa och den bröts. Efter ett tag med uppkäftig attityd började jag inse att pappa verkligen gillade Vickis och att jag lära acceptera det. Jag och V bakade en gång, till min födelsedag, och det var väl då jag insåg att hon faktiskt var snäll och trevlig, men att jag inte tidigare vela inse det. Relationen mellan mig och V har växt nå så grymt, och idag är jag så tacksam att hon finns, samt att jag har fått världens mysigaste småsyskon - Anton och Nora.

När jag började på realgymnasiet blev jag väldigt bra vän med Maria. Första dagen upptäckte vi att en till tjej från Ockelbo gick i vår klass - Malou. Malou och jag har väl aldrig riktigt pratat med varandra (förutom lågstadiet) och har väl aldrig tyckt om varandra (har jag fått en känsla av). Men vi lärde känna varandra och jag såg vilken bra tjej det var. Lite flummig, men otroligt snäll och rolig. Den 17 september satt jag, Maria och Malou i uppehållsrummet med en tjej från klassen - Linda, som Maria hade praktik med och med Linda satt en blond tjej vid namn Louise. Vi satt och pratade med Linda, och sedan kom Louise med i samtalen. Vi fick sluta skolan 10.06, och det gick ett tåg 10.10. Så jag, Maria, Malou och Louise sprang till tåget och han med precis. Vi pratade väldigt mycket på vägen hem. Maria och Malou hoppade av i Ockelbo, och jag och Louise fortsatte vår resa hemåt. Mellan Ockelbo och Lingbo tar det 10 min med tåg, och det kan ha varit de längsta 10 minutrarna i mitt liv, för jag och Louise pratade inte så mycket med varandra. När jag kommer hem och loggar in på facebook har jag en vänförfrågan och ett mejl. "Hej, du glömde din mattebok på tåget. Tar med den imorgon :-) / Louise". Och sedan den dagen har det varit vi fyra. Jag, Maria, Malou och Louise.

I november hade vi sån himla tur att få en lägenhet i Ockelbo. 2,5 km från byn. Helt okej, det var ju trots allt i Ockelbo. Så där blev det en andra flytt det året. Det var en liten omställning faktiskt, men eftersom jag bott i Ockelbo så trivs jag rätt bra här. Trots allt folk. Vi flyttade dagen efter min födelsedag iallafall, och pappa sov som vanligt hos Vickis. Det var jobbigt, men jag kämpade på.

Med tanke på att jag blivit vän med Maria och Malou fick jag fler vänner från deras gamla klass, 9D. Det är så konstigt, vi alla har gått i samma skola i 3 år, men jag har inte pratat med någon nästan någon gång. Men jag blev vän med tjejorna från 9D, och det är inget jag vill glömma bort.

Vad har hänt mer då..? Jo, den 4 februari började jag skriva med en kille från Hofors (av alla ställen..). Det var roligt att skriva med honom och vi bestämde att vi skulle träffas. Vi träffades och det kändes så bra.. Han var verkligen en toppenkille. På alla hjärtans dag åkte jag hem till honom för första gången och träffade hans familj. Vi åt middag på rondellen (pizza&kebab) haha, och sedan åkte vi hem till mig. Det var faktiskt en jättemysig alla <3-nsdag. Den 20 februari blev vi tillsammans. Det gick alltså väldigt fort fram, för fort. Men vi hade det underbart till en början, men sedan efter 1 ½ månad blev allting konstigt. Jag kände mig inte uppskattad och han hade börjat sett mig som en syster mer än som en flickvän. Och på så vis tappade vi känslorna. Den 29 april bröt vi vår kärleksrelation med varandra. Det tog ganska hårt på mig, och gör det fortfarande. Men vi är vänner. Det är vi.

En vecka efter vårat break-up var det dags för Elvis att flytta eftersom p och V köpt hus och V samt Nora är allergiska mot hundar. Så vi kunde inte ha Elvis kvar. Det gick bra ända tills jag kom fram till Norrgårn i Lingbo och jag träffade Marie och Lena (maries mamma). Marie sa "hej gumman, jag hörde om dig och anton, du har det inte lätt nu.." och jag bröt ihop - 3 min efter jag kommit dit. Det var väldigt jobbigt den dagen. Den 5 maj. Vi satt och pratade på altanen medan Lena bjöd oss på fika. Jag var tårögd hela tiden och hade gråten i halsen väldigt många gånger. Phu.. kan inte skriva det här utan att tårarna faller, men jag kommer aldrig att glömma stunden när jag gick ut till vägen. Bort från Elvis. Han satt där bredvid sin bästa vän och sin bästa matte och bara kollade undrande på mig. Jag var tvungen att vända bort blicken. Pappa kom och hämtade mig, och jag kunde inte prata om Elvis för då skulle jag bryta ihop. Jag hade gråten i halsen när vi kom hem och gick och la mig direkt och bröt ihop. Dagen efter kunde jag inte åka till skolan, det gick inte. När pappa kom hem då på fredagen från jobbet frågade han hur det var med mig, och då kunde jag inte prata om Elvis utan att få tårar i ögonen. Men tur som är fattar pappa hur jag kände och började prata om någonting annat. Jag hör fortfarande Elvis. Hans tassar mot golvet, hans skall när man kommer hem samt hans pip när man satt på toan.
Det är så tomt här hemma. Utan Anton och utan Elvis.

Och idag då? Vad har hänt? Jo, jag är ganska less på skolan just nu men jag kämpar på. Och snart blir det flytt. Den tredje flytten på ett år. Bara det kommer bli en omställning, men om några veckor kommer allt vara så bra. Ordning i huset, jobb och sommarlov. Den här sommaren ska bli så bra, och jag hoppas att andra halvåret blir bättre än det här. Jag orkar inte med mer depp och fler tårar.

Det har hänt väldigt mycket på lite mer än 365 dagar. Från att bo på en åker i Lingbo med p, Marie och Amanda samt två hundar, till att flytta till ett hus i Ockelbo med p&Amanda, tre nya personer och ingen hund. Detta inlägg blev väldigt rörigt och det har tagit lite mer än en timme att skriva det. Men jag vill skriva ner lite av det som hänt för att kunna läsa om det senare.

Detta inlägg skrev jag för cirka ett år sedan. Helt sjukt vad bra jag mår idag!